Chocolate & Dreams
Av Günther Fliesenburgh
den 23 januari 2005
Titeln är inspirerad av gårdagens film på TV som jag såg spridda delar av. Man har ju sett den förr och framför allt fick jag höra om den när jag sommarjobbade som bartender. Det var något gäng som hade sett den på video strax innan de hade en partykväll. Det var ständiga pikar om att flaskorna skulle flyga i luften och så vidare, att vi hade en takhöjd i baren på 2.20 verkade de inte bry sig om. Eftersom jag sett insidan av bararbetet är jag väl inte så imponerad av filmen men den är okej.
Nu skall tilläggas att jag trivdes med att jobba som bartender, ett minne som etsat sig fast är en dam som kom i sällskap av en utländsk man. Hon gick fram till baren med mannen i släptåg och beställde en öl åt honom och en Dubonnet till henne. Jag serverade ölen och hällde upp hennes aperetif utan att först mäta upp de fyra centiliter hon hade beställt, vi brukade gör så med starkviner och annat lite billigare. Man tjänade tid (och försäljning) på det. Hon betalade och sa sedan att hon vägrade acceptera glaset med Dubonnet, hon skulle minsann se den uppmätta mängden så hon fick vad hon betalade för. Jag sa till henne att det var mer än fyra centiliter i glaset, varpå hon svarade: - Jag vet hur ni bartendrar är, jag vill ha en uppmätt drink.
Jag orkade inte truga på henne den redan upphällda så jag började om och satte ett nytt glas med isbitar bredvid hennes, mätte upp fyra centiliter i ett mätglas och ställde på bardisken. Hon tittade på det och sa nöjt: - Ja det var bättre! Jag tog mätglaset och hällde innehållet i det nya glaset, nivån steg till hälften av det jag först hällt upp. Jag sköt sedan fram det nya glaset mot henne och sa med ett brett leende: - Varsågod här är dina fyra centiliter samtidigt som jag tog ner det andra med dubbelt så mycket i. Med en skitsur blick tog hon glaset och vände sig där hon mötte sitt utländska sällskap som undrade vad som hänt, varför hon fick mindre att dricka efter att hon betalat. Hon snäste något om att hon inte ville tala om det!!
Baren i filmen heter ju Cocktail & Dreams, men något som verkligen får mig att drömma är choklad. En speciell favorit är Valrhonas årgångschoklad och då speciellt Ampamakia som i mitt tycke är helt outstanding. Fjolårets (2003) variant var helt löljligt god, en perfekt balans mellan det bittra och sötman med en eftersmak som bara växte och växte. Den stoppade verkligen tiden och tog med en på en smakresa som hette duga. Årets (2004) kom inte riktigt upp på dessa höjder men den var mycket nära. Jag kan verkligen rekommendera Er som gillar choklad att testa dessa årgångschoklader det finns från olika distrikt med lika olika smak, säkert finns det någon som faller dig på tungan!
Günther publicerar även texter i Moddlaren och i studenttidningen Hédera Hélix.