Katzenjammer & Trasdockan
Av Günther Fliesenburgh
den 19 januari 2005
Efter att man har studerat ett tag märker man att det bara är en liten liten del av allt som man egentligen vet någonting om. Innan jag började studera tyckte jag att jag var ganska allmänbildad, jag grundade det på att jag hade kunskaper om allt från spindelväxlar till vintillverkning via barnvagnskostnader.
Det var därför lite extra kul när jag på jakt efter något helt annat stötte på Kungliga Bibliotekets lista över saknade böcker. Det visade sig att dessa listor var fyllda av små guldkorn som gav insikt och väckte nyfikenhet. Den lista jag koncentrerade mig på var förteckningen över svenska publikationer, rent allmänt fick jag uppfattningen att det var en övervikt på faktalitteratur.
En av de mystiska publikationerna jag stötte på var Katzenjammer 1-3, Stockholm : Katzenjammer 2000 och den enda Katzenjammer jag känner till var en jazzklubb. Vad denna tidning tar upp har jag inte en aning om, vet någon av Er som läser detta får Ni gärna höra av Er till mig.
Nästa publikation som fångade mitt intresse var enklare att gissa sig till vad den handlade om heter Trasdockan. 1992-1994, 1997:1, 1998:1, Lindome : Ragdollklubben. Här kan man ju drista sig till att det handlar om dockor i någon form, antingen att göra dom eller att samla på dom. Nyfiken som man är undrar man ju hur medlemmarna ser ut, min enkelspåriga tanke säger mig att det antagligen mest är tjejer/kvinnor som ingår i föreningen. En slags alternativ syklubb skulle man kunna säga.
Något förvånande upptäckte jag att det var relativt många hundklubbstidningar som fattades i KB:s arkiv, detta kan givetvis bero på att det finns många fler hundklubbar än trasdockeklubbar. Tidningen som fångade mitt intresse var Kerrynytt. 1996:3 Örkelljunga : Svenska Kerry blue terrierklubben 1996, lite kul i sammanhanget är att en lärare på min gymnasieskola hette Kerry, inte visste jag att det var en hundras också.
Det absolut fyndigaste namnet på medlemstidning som jag stötte på under min genomskumning av saknad litteratur var Småfranskan : språkrör för Club 4 CV. 1985:4, [...] 1993-, 1999 Älvsjö. Ett mer passande namn får man leta efter, ändå har bilen betytt så mycket för många. Först och främst i Frankrike där den skulle vara något av en folkbil, troligtvis inspirerad av WV. Syftet var att skapa en bil som kunde ta en hel familj och lite last, och frakta denna på småvägar utan att fjädringen slog i botten. Det var nämligen meningen att CV:n skulle köpas av de fattiga bönderna, därav en liten och därmed bränslesnål motor. Nåväl, jag kan inte historiken runt CV till fullo, så det är bäst att jag slutar här innan jag har syltat till det totalt, man vill ju inte ha ett argt brev från ordförande i Club 4 CV...
Günther publicerar även texter i Moddlaren och i studenttidningen Hédera Hélix.