Musik, en aldrig sinande källa till funderingar
Av Günther Fliesenburgh
den 9 januari 2005
Ny svensk musik, visst känns det uttrycket igen. Speciellt i mitten på 90-talet när Pagrotsky sprang benen av sig efter musikbranchens senaste fynd till tekoindustrins förtretelse.
Men hur ny är den svenska musiken?? Är den egentligen inte bara nygammal eller rent av gammal. Tanken slog mig när jag hörde The Ark:s singel Girl you're gonna get'em (real soon) från det nysläppta albumet State of the Ark. Är det någon mer än jag som får känslan av att pojkarna har lyssnat på The Knack:s jättehit My Sheerona. Jag fick direkt en känsla av att det fanns vissa likheter mellan dessa två verk. Vad som igår ansågs fult (att kopiera/stjäla) anses idag som en tribut. Genom att nya populära artister plockar in bitar från gamla låtar så hyllas de gamla artisterna, så verkar tanken vara i alla fall. Jag vet inte riktigt om jag tycker att den håller, men å andra sidan kan vi som köper plattor styra det genom att inte köpa skivor med plagierade låtar, men det är ju upp till var och en.
Apropå svenska artister, Lena Ph(ilipsson) har ju nyligen gjort en Kylie, dvs först varit en artist som delat befolkningen i två delar. Antingen har man älskat man eller också hatat artisten, sedan har de haft ett uppehåll för att återkomma och erövra världen till allas förvåning. Hyllningskörerna står då på rad och de som en gång hatat artisten skyller det på ungdomssynder och säger att man alltid har älskat artisten. Jag kan redan nu avslöja vilken svenska artist som kommer att göra en Kylie härnäst, Pernilla Walhgren!! Hon har i och för sig lagt en bra grund med hjälp av teaterföreställningar och programledarjobb, men jag "tror" att hon kommer att släppa ett album i år. Detta album kommer att älskas av ALLA, tro mig!! Kom ihåg var du såg det först!!
Lena Philipsson, Kylie Minogue och Pernilla Wahlgren.
Günther publicerar även texter i Moddlaren och i studenttidningen Hédera Hélix.