Dokumentationstvång
Av Günther Fliesenburgh
den 1 februari 2005
Slölyssnade på radion om en poet som släppt en diktsamling. Han kallade det för dokudikter och förklarade det som att det var en spegling av nuet, fångat i samma ögonblick. Han hade efter det undvikit att bearbeta texten för att få bättre flyt. Jag tänkte då på bloggandet, eftersom det varit en aktiv del i min vardag senaste tiden. Bloggen är ju ett sätt att fånga ögonblicket i stunden utan några större omskrivningar. Det finns förstås undantag, det vill säga de bloggare som lägger en större vikt vid att texten flyter på i ett behagligt tempo och att den är lätt att följa, inget ont i det. Troligtvis är det ett smart drag eftersom det främjar återbesök till bloggen, för det är ju antagligen vad man vill.
Min andra tanke som kom upp under intervjun med poeten var en bok med tjuvlyssningar som en kvinnlig författare skrivit, kommer tyvärr ej ihåg namnet nu. Boken är också ett infångande av stunden, fast här har författaren inte ändrat något alls. Med örat mot verkligheten har hon lyssnat och dokumenterat samtiden och gjort den tillgänglig för oss andra. Man skulle kunna kalla det en dokubok, en bok som dokumenterat samtiden.
Den tredje tanken som dök upp var de danska filmreglerna "Dogma", som ställer vissa krav på filminspelning. Det gäller främst begränsningar i justerande vid inspelningstillfället och efterarbetet. Det är till exempel inte tillåtet att använda annat än befintligt ljus eller att lägga på ljud i efterhand. Även detta är ett sätt att återge en verklighet i nuet utan att vinkla / förvrida berättelsen. Dessa filmregler skapades 1995 och kan väl sägas vara en variant av dokumentär fast i dogmakonceptet har producenten en historia att berätta.
Min fråga är då; vad är det som driver oss till att vilja berätta om samtiden så naturtroget som möjligt?
Det kanske inte har så stor betydelse men jag tycker det är en intressant utveckling, speciellt om man sedan ser på den blogexplosion som skett under senaste tiden.
Günther publicerar även texter i Moddlaren och i studenttidningen Hédera Hélix.