Günther Fliesenburgh ger sin syn på verkligheten.

Svensk fyrkantighet

Av Günther Fliesenburgh

den 25 februari 2005

Den svenska fyrkantigheten sätter nya rekord hela tiden. I den senaste svängen är det främst två saker som jag stött på, dels den nya adopteringslagen och dels stoppet mot prisdiskriminering. Den nya adoptionslagen innebär bl.a. föräldrar skall informeras om barnens rätt till att få reda på sina rötter o.s.v.

När det gäller adopteringslagen finns det en sak jag inte förstår, hur kan det vara sådan stor skillnad på att vara föräldrar till ett adoptivbarn jämfört med att vara det till ett biologiskt barn. Enligt min blåögda uppfattning har man lika stort ansvar vare sig barnet är fött av modern eller adopterat. Som det är nu ställs det otroligt höga krav på adoptivföräldrar, deras ekonomiska förutsättningar, deras sociala bakgrund, bostadssituationen e.t.c. Detta plus att det kostar rätt mycket pengar att organisera hela adoptionen gör att  man tänker över adoptionen ordentligt innan man träder till verket.

För biologiska föräldrar finns inga krav, vem som helst kan när som helst skaffa barn. Det finns inga som helst krav på föräldrarna. Detta är för mig helt ofattbart, vad utgör den stora skillnaden mellan ett eget (biologiskt barn) och ett adopterat barn? Som nybliven förälder så har man ansvar för ett liv, man åsidosätter sin egna existens till vissa delar till förmån för barnet. Det är väl självklart att det är lika stort ansvar oberoende hur barnet blivit till? Jag kan förstå att en  del frågor dyker upp hos adoptivbarnet som inte det biologiska barnet har, men det finns säkert omvända frågor också. Det borde vara samma förutsättningar för alla som skall bli föräldrar, ett slags körkort för föräldrar, "föräldrarkort".

Det andra ämnet är prisdiskrimineringen som skall slopas. Som exempel har tjejtaxi och frisörsalonger framförts. Jag kan rent principiellt förstå taxiproblemet, men när det gäller frisörerna har jag ingen förståelse. Det handlar ju om två helt olika tjänster utförda av fackmän med olika utbildning. Därmed skall det ses som olika tjänster som kan ha olika priser. Resultatet kommer nu att bli att herrfrisörerna kommer att ha samma pris som damsalongerna, men med prisavdrag för det delar av klippningen som inte utnyttjas, t.ex. tvättning, hårtork e.t.c. I praktiken kommer priset för en herrklippning då att hamna på en lägre nivå än den traditionella damklippningen. Ett annat alternativ är att herrfrisörerna går över till minutpris istället. Med tanke på vilka diskrimineringar som finns i samhället, så känns det som en fis i världsrymden. Det vore bättre att fokusera på de riktiga, stora problem som finns i samhället.

Detta är två exempel på svensk byråkratisk fyrkantighet i en liten ask, man tittar på detaljerna istället för att fokusera på de stora frågor som är svårlösta och kräver större arbetsinsatser. Men där slår den automatiska spärren till, vilket resulterar i långa fruktlösa utredningar.

Günther publicerar även texter i Moddlaren och i studenttidningen Hédera Hélix.