Bilden av Sverige

Av Günther Fliesenburgh

den 25 april 2005

Bilden av Sverige kan variera kraftigt, det kommer man underfund med efter ett tag i landet. Detta är i och för sig inget märkligt, alla länder har en bild som visas utåt samtidigt som invånarna har en något annorlunda bild.

Svenskens egna bild av svenskarna är en trogen arbetare som gör rätt för sig för det mesta. Det finns dock några "godkända" undantag, när det gäller skatten är det okej att fuska lite, mestadels genom att arbeta svart och sedan (givetvis) inte redovisa det i deklarationen. Det är även okej att på andra sätt lura staten på pengar, uppfinningsrikedomen på området är enorm. Förut var hembränningen en del i denna "civila olydnad", men med EU-inträdet och ökade ransoner har många nu gått över till att importera alkoholen på egen hand, till statens förtret.

Att lura stora företag anses också som relativt okej, speciellt efter senaste tidens rabalder om att direktörer och styrelsemedlemmar skott sig på företagens bekostnad, vilket egentligen bara är en reaktion på allt vad arbetarna har tagit under åren. Nu skall tilläggas att gemene man har tillskansat sig ekonomiska fördelar i en mycket mindre skala än vad direktörsgänget har gjort, men allt som allt rör det sig om samma summor det som skiljer är antalet personer som summorna är fördelade på.

Svenskarna ömmar för de som har det sämre ställt, ifall de bor utomlands. Bidragen till ulandsbistånd är relativt höga, det märktes även efter tsunamikatastrofen i Thailand, här hade dock det faktum att många svenskar var drabbade stor inverkan. De sämre ställda i det svenska samhället ägnas ingen större plats vare sig i det svenska hjärtat eller i bidragsandelen. Har man hamnat i en situation där man inte har bostad och dessutom är missbrukare så har man i stort sätt bara sig själv att skylla är ett vanligt resonemang.

Det anses att det svenska samhället är effektivt och står långt fram när det gäller administration och statsledning. Ändå avslöjas att den ena myndigheten inte har en aning om vad den andra håller på med. Detta resulterar i bland annat att man kan, utan några större problem, erhålla bidrag från flera olika myndigheter även fast man egentligen bara får ha ett bidrag i taget.

Svensken ursäktar sitt ursprung så länge han är i Sverige, men utomlands talar han gärna om, med stolthet, att han är svensk. Denna tvetydiga inställning har jag fortfarande inte klurat ut anledningen till. Svensken älskar naturen, men bara i Sverige. Han skulle aldrig få för sig att åka till Cypern och vandra i Troodos- eller Kyreniabergen, men att harva runt bland mygg går alldeles utmärkt.

Slutligen är man väldigt stolt över sin mattradition, här ingår rätter som kåldolmar (Turkiet), pizza & pasta (Italien), pölsa (en variant av haggis, UK) men framförallt hamburgare (USA).

Slutligen vill jag säga att jag uppskattar Sverige (visste ni förresten att namnet Sverige kommer från danskan (Svea rige), om man skulle stava det svenskt skulle det bli Sverike) och tycker om att bo här. Men utlänningarnas bild av Sverige är till vissa delar oförenlig med svenskarnas egna bilder.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Inspiration till denna krönika kommer främst ifrån bloggen Stavfel, vilket jag tackar för. En djupare analys kan erhållas om man studerar följande dokument: Sweden - The secret files. 

|