Döden
Av Günther Fliesenburgh
den 6 maj 2005
ANTONIUS: Vem är du?
DÖDEN: Jag är döden!
ANTONIUS: Kommer du för att hämta mig?
DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.
Fortsättning på denna dialog, från "Det sjunde inseglet" finns här.
Döden, ja det är väl det enda som vi kan vara säkra på skall inträffa i livet. På sätt och vis känns det trygg men samtidigt skrämmer det många. Jag kan inte riktigt förstå det, varför vara orolig för det enda som kommer att inträffa med säkerhet??
Då är det viktigare att göra sådant som man tycker är viktigt under tiden man lever, det vore ju hemskt om man dog utan att ha levt innan. Å andra sidan tycker jag inte att man skall leva varje dag som om den vore den sista, dels eftersom omgivningen antagligen tröttnar rätt snabbt på en och man blir lätt fartlind.
I farten har vi en tendens att omge oss av döda ting för att leva livet, ju finare döda saker desto "finare" liv lever man. Hur går det ihop?? Jag har aldrig hajjat det riktigt men visst jag har också fallit i den gropen några gånger. Då har det varit får att jag ansett att jag behövt just den prylen...det är väl annorlunda eller hur???
Skämt åsido, att söka tröst i döda ting är egentligen ganska patetiskt, men vi triggas hela tiden till att det är ett stensäkert sätt att bli lyckligare. Det som ger livet extra lycka är saker som till exempel upplevelser, erfarenheter och äventyr. Sådant kan ibland köpas men oftast går det inte. En del människor får sina upplevelser genom att läsa en bok eller se en film. Själv tror jag att en resa/utflykt ger mig störst upplevelse och då gärna med någon annan som också uppskattar det. Vart resan går spelar inte så stor roll i mitt tycke, att resa i Sverige är kraftigt underskattat, det finns en hel del ställen som är exotiska på sitt egna sätt här.
Att omge sig med goda vänner och kamrater är ett annat sätt att höja livsvärdet. Det kan vara knepigt ibland men min erfarenhet är att det lönar sig i längden. Om man ger av sig själv så får man minst lika mycket tillbaka, oftast får man mer. Detta beror i och för sig hur man uppfattar det hela också, jag har en ganska positiv grundinställning vilket kanske gör att jag uppskattar även mindre saker som vissa kanske skulle ta för givet.
Visst kan döden vara svår att handskas med ibland men det innebär inte att man skall ignorera den man kan till exempel förbereda sig inför den med ett testamente. Jag tror dock att man tjänar en hel del på att koncentrera sig på att leva ett gott liv istället för att oroa sig över döden.
Günther publicerar även texter i Moddlaren och i studenttidningen Hédera Hélix.