Günther Fliesenburgh ger sin syn på verkligheten.

Min musikaliska resa

Av Günther Fliesenburgh

den 17 oktober 2005

Hedgehog in a storm skrev för ett tag sedan om sina favoritlåtar från 80-talet. Jag började fundera på hur mitt liv sett ut ur musikalisk synvinkel. Så här kommer en redovisning för den som törs. vågar och orkar....

Ett av de första minnena av musik är nog Povel Ramels "Ta av dig skorna", det sjöng iofs barnvisor innan men jag har inget direkt minne av dessa. Förutom visor av Ramel & Vreeswijk hördes ofta klassisk musik i hemmet. Mitt första egna egentliga val av musik var nog rock'n'roll, Elvis, Chucken och Burken var husgudar då, detta höll i sig ganska länge men sedan breddade jag det hela. En av orsakerna var en läskig artist som hade tjejnamn... helkonstigt... jag hade inte lyssnat på honom innan... men på en musiklektion i skolan hade vi "fri musik". Det innebar att läraren gick in på sitt kontor och stängde dörren och vi fick välja skiva att spela, denna dag blev det "Million dollar baby" av Alice Cooper. Jag tyckte att det var ganska häftig musik... trots allt. Som följd av detta lyssnade jag in Sweet, Bachman Turner Overdrive och Blue Öyster Cult bl.a.

Någonstans här upptäckte jag en annan typ av musik genom gruppen Kraftwerk, men jag föll inte riktig förrän jag hörde Jean Michel Jarre, det var helt otroligt. Jag lyssnade med hörlurar och upptäckte nya ljud och trick hela tiden. Sedan visade TV koncerter med honom från Kina bland annat, jag hade aldrig sett något likanandetidigare... helt otroligt...

Vid sidan av detta breddades rocken framför allt med en grupp Alan Parsons Project som jag blev helsåld på. Fantastisk bra, här blev jag så dedikerad att jag samlade olika pressningar av samma album. Om jag inte missminner mig har jag åtta olika pressningar av en av deras skivor... Vid sidan av Alan Parsons Project lyssnades det på Tangerine Dream och Camel också.

Efter ett tag fick jag upp öronen på soulmusik, mycket tack vare Mats Nileskär. Jag började med att digga det som var modernt just då, men snabbt fick jag upp ögonen för den äldre soulen och via James Brown halkade jag in på funk, med band som George Clinton, Parliament Funkadelic, Bootsy Collins och Zapp bl.a. I kölvattnet upptäckte jag Defunkt, Tower of Power och Level 42. De sistnämnda blev jag riktigt faschinerad av och samlade olika pressningar av deras skivor. Givetvis fick Prince sin beskärda del av uppmärksamhet i den här svängen. Något annat som tog min uppmärksamhet var Rap och HipHop, Grandmaster Flash var given på skivtallriken ett tag, jag såg hans konsert på Kolingsborg vid (under) Slussen...

Sen kom housen... först hajjade jag ingenting men sedan var det kört. Det var helt otroligt vilken bra musik det var/är. Nu gick det från att följa artister till att följa musiktypens utveckling, mycket beroende på att varje artist hade oftast bara en hit och försvann in i nya konstellationer. Det blev helt enkelt omöjligt att följa. En koncert som jag minns från den här tiden är Armand van Helden på Monday Bar... konstigt men grymt bra...

Idag lyssnar jag på det mesta... som spelas på radio, men det jag spelar på stereon är främst house, soul, funk och konstig musik typ Kruder & Dorfmeister och liknande. Jag har bergis glömt hälften av alla musikreferenser i mitt liv men detta är vad jag kom på nu.