SkriVet - Magnus Götherström

Övrigt

...texter som är kul

Här har jag samlat lite texter och information som jag tycker är kul eller intressanta. Jag har inte skrivit dessa själv.

Dagens datum i historien

vad hände detta datum förr i tiden?

Källa: Proklick

Gamla lagtexter

några godbitar från lagboken och en del gamla lagar

Här är några lagtexter som är lite roliga, dels beroende på innehållet men även beroende på det ålderdomliga språket.

Sweriges Rikes Lag 1734
Byggninga-Balk
12 Kap.
Huru swin må i ollonskog släppas.
1 §. Ega flere ollonskog samman; då skola de i rättan tid sig förena, huru många swin der kunna födas, och släppe sedan hwar in efter ty, som han del i skog eger. Släpper någon flera in; hafwen de andre wåld att taga dem upp, och han böte [en mark för hwart swin], och skadan åter. Eger han ej sjelf så många swin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt andras swin för lega intaga. Gör han det ej; då må de andre hans del saklöst nyttja.

2 §. Hwar som tager annans swin för lega, skaffe dem åter eller gälde det de wärde woro, då de togos emot. Gitter han wisa, att de af sot dött, eller förkommit af annan händelse, och finnes han ej hafwa warit der wållande till; ware saklös. Samma lag ware, der boskap för lega till bete eller foder tages.

3 §. Löpa swin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge då skogsegaren första och andra gången honom till, som swinen eger, att taga dem bort och hålla dem derifrån. Finnas de der sedan; då må skogsegaren dem upptaga, och låte goda män pröfwa hwad för dem betalas skall, der dem begge ej derom åsämjer.

4 §. Släpper någon med wilja swin å annans ollonskog, som inhägnad är; [hafwe dem till skogsegaren förwerkat]. Komma swin, eller annat fä, som ollon äter, annorledes der in; gånge derom som i [9 Kap.] urskildt är. Warda swin dräpne, eller slagne; då bötes, och gäldes de åter, som om annat fä i 22 Kap. stadgas.

 

Sweriges Rikes Lag 1734
Byggninga-Balk
21 Kap.
Om bi.
1 §. Flyga bi bort i annans skog, och följer egaren dem till stock och hål, märker samma träd, och gifwer det byamän tillkänna; hafwe ingen wåld honom dem förtaga. Hafwer biswärm satt sig i bärande och fridlyst träd; då skall den stockas, och ej träd huggas, eller spillas, wid bot, som i [13 Kap.] är sagdt. Är den i annat träd; hugge neder, och tage bi sin saklöst.

2 §. Hittar man bi å egen bolstad, eller den han eger lott i; ware hans, som hitte. Är det landbo; njute han tridiung, och jordegaren twå lotter. Hittar man dem inom annans hägnad; njute ingen lott deraf: hittar man dem utom hägnad, i annans skog och mark; ege tridiung, och jordegaren twå lotter. Säga twenne sig samma bi hittat; njute han denna hittelön, som först lyste. Om den, som å annans egor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om den, som med mat och bete till sig lockar annan mans bi, urskiljs i Missgernings-Balken.

 

Sweriges Rikes Lag 1734
Byggninga-Balk
22 kap.
Om den, som sårar eller dödar annans fä eller hund, och om någon köper eller säljer sjukt fä; så ock om fä eller hund skadar annans fä.

1 §. Slår man annans fä wärre, än man wille, då man det ur sina egor och hägnader driwer eller intager, och dör det deraf; giwe honom jemngodt igen, eller dess fulla wärde. Dör det ej, utan warder sargat; tage det hem till sig och läke. Warder det lamt och lytt; behålle det sjelf, och giwe ägaren olytt igen, eller dess wärde.

2 §. Sargar man med wilja annans fä annan tid, eller då man det intaga Will; läke det såra, och böte [fjerdung av dess värde]. Är det häst, oxe eller ko; sätte ock genast så gott fä i stället till hans bruk och nytta. Blifwer det fä friskt, som förr; tage var sitt åter. Dör det, eller warder lamt eller lytt; gälde åter jemngodt, och böte, [som sagdt är].

3 §. Dräper man med wåda annans fä, som ätas kan; betale wärdet, och behålle det fä sjelf. För annat fä, som ej matnyttigt är, gälde fjerdung af ty det wärdt är.

4 §. Tager någon lön före, att läka eller åderlåta fä, och får det död eller skada genom hans wållande; gälde fä åter, och behålle det. Gitter han fulltyga, att han ej warit därtill wållande; ware (?strafflös/svarslös?)

5 §. Eger någon fä, som smittosam sjuka hafver; hålle det särskildt, att annans fä däraf ej smittas må. Gör han det ej; [böte tre daler], och skadan åter. Ur by, där boskaps sot är, må ingen sälja eller köpa fä. Sker det; gälde skadan som däraf händer, och [böte hwardera tio daler], eller wärje sig med laga skäl eller ed, att han ej visste der sot wara; dräpe ock den fä, som köpt, och hem till sig fört, då grannar derom påminna; eller [böte dubbelt], och hafwen de magt det fä döda. Oxe, häst, hund, eller hwad fä det helst är, som af farsot dör, eller måste dräpas, som sagdt är, skall genast med hud och allt gräfwas [twå] alnar djupt ned i jord, afsides ifrån by, wägar och sjöar, och ware legohjon skyldigt det att göra; grannar hjelpe ock därtill, om så tarfwas. Drager sig legohjon undan; miste halft års lön. Dör fä af annan sjuka, eller eljest dödas; då må hud afdragas, och göre det legohjon wid bot, som sagdt är. Hwar som föreviter någon sådant, eller att han fä hulpit, åderlåtit, botat eller snöpt; böte tjugu daler, eller plikte med kroppen.

6 §. Dräper man annans hund med wilja; [böte tre daler]. Är det wallhund, jagthund, eller bunden gårdshund, [böte dubbelt], och wärdet åter. Okynnes hund, som biter folk eller fä, bör ej lös wara.

7 §. Dräper fä annans fä som ej ätas kan; betale egaren hälften av dess wärde, som dräpet blef. Kan det ätas; gälde fjerdung, och det döda tage han, som det förr egde. Nu warder fä sargadt af fä; betale halfwa läkeslön och halfwa skadan. Är fä want att skada göra, och vet det egaren, eller är han derom warnad; gälde dubbelt mer än sagdt är. Samma lag ware om hund som fä biter, eller sargar. Gör hund skada tredje gången; betale dess egare som sagdt är, och döde hunden.

8 §. Hund, eller annat djur, som wilt warder, skall egaren strax instänga, eller döda, då han det weta får. Gör han det ej; böte tio daler. Sker skada; gälde ock den åter. Hissar man hund å annans fä, och får det skada; gälde fullt åter, och [böte fjerdung af dess wärde]. Får hunden skada, vare det, ogildt. Hafwer man wilda djur, björn, warg, lokatt, räf, eller annat odjur; och ej häktar eller stänger dem så inne, att de annans fä ej kunna skada; böte tio daler, och skadan åter. Sker det annan gång; böte dubbelt, och fylle skadan. Sargar eller dräper okynnes fä, hund eller annat odjur, någon menniska; därom skils i [Missgernings-Balken].

 

Sweriges Rikes Lag 1734
Byggninga-Balk
29 kap.
Om husbyggnad i städerna.

1 §. Huru hus i staden byggas och uppehållas skola, så ock hwad eljest till staden nytta och prydnad iakttagas bör, därom är särskilt stadgat. Konungens Befallningshafwande med Borgmästare och Råd ega derå wård hafwa.


Källa: SVERIGES RIKES LAG. Utgiven av Lunderquist. 17 uppl. (tryckt december 1887)

Gutamål

Ginum faffars brillar

Stäurt u smat


Tal aldri um smat nå för teiden! Allting skall vara stäurt, haugt u feint. Kaupar Andassen ein bil för fem täusen, så nuck skall Pettassen ha ein för teie täusen, u Lundstrom gir int lin, förrän han far ein femten täusen. Fastän ja bor langt fran strandi, så kan ja mesten håire Hobassgubbens mummel: ”Ingalunda vill jag vara den sämste.”

Dei jär ingi smasakar heidar sum nå jär ei gäringi pa den stäurpullitiske fronten ei världen. Jänkis jär stäurar, den där skaiv-augde Majongen där neir ei Kina gir int ettar, u Fadar Josef vill int lätt si kast pa seide, han heldar. Mang sma stacklar vill int var mä ei den där freihaitsdansen, men di har nuck sma äutsiktar ti gåim si. Tänk, vicke avholit stäurt fridreike dei skudd skapes pa jårdi, när di kucklede ihop F.N. ! Men Fadar Josef han drog daim bei nasar, han, så nå njausar di, u han sitar där haime u greinar u sägar: ”prosit, prosit”, så dei håirs yvar halv jårdi. Friden han blai streid ei ställe, han, u dei seir äut u bark ihop, bad stäurt u smat.

Flunsu gar ikring u hälsar pa bade bei stäurt u smat folk. Ettar va ein sån där vetenskapare skrivar, så kummar ha av sma sma kuppar. U sleike skall dei ha räum förti miljonäar pa ett leil knappnålshude, såveld dei int jär säkat int smasakar, dei nai. Jär dei int bisynnalit, att sleik sma stacklar kan ta knäcken pa stäur stark karar?

Nå undar krisen har vör vänt uss ti liv haugt u stäurt, men dei konstue jär, att, när han blai klaren (?) da bleir dei mair u mair smat, bad ei matväg u kleisväg. För ti kaup pärar, skall men snart var kapitalist u till våren, när stremmingen hoar si upp fran buttnen, kummar han väl u kuste ein tollskilling stycke.

Ei vädarlaiken gar dei u uppat u neirat. Dain dagen snåiar dei, sum himlen var ypen, dannen tåiar dei, så dei bleir vätar av dei där sma konni. Dei bleir stäurt av smat. Jär dei int undarbart? Tänk um Skölden var kar ti gär pa sam veis! Um tollskillingar kund blei femtiöringar u femtiöringar riksdalar. Nå har dei bleit tvesum. Riksdalan jär visst värdar tretti öre. Teiden före vale da gick dei uppat, uppat, nå ettar når gar dei neirat för var dag. Skölden han kan inte singe sum Rolfen ein gang ei teiden: ”Dä blir bättre dag för dag”.

Pa tal um vädarlaiken, så skall iss hjär flunsvädre hald pa ännu ein goar ryck. Ettar gamle märkar så skall han blei likt leil nöårsdagen neie vikar. Dei tyckar nuck aptekrar um, för mair sma tablettar far di säle, u daim tror folki pa mair än pa Gud Fadar. Di har för si, att dei där sma runtingar kan gär staurverk. Ja, ja, troi verkar allt. Dei sag vör bei vale, dei, för hadd förstande da fat rade, da hadd andre rade nå, da.

Fast vör har stäur skattar, så jär dei smat för staten. Staten har svårt ti fa staten ti ga ihop. Dei biror nuck pa, att vör statar för mike. U ände jär dei reit mang år seine, när riksdagen avskaffede all statkarar. Men di var int statens herrar äuten stafens tjänare.
Tjännare!
Sun-sunen.


Källa: Gotlands Folkblad 3 februari 1951, sidan 6