Ett ord återväcktes i mitt medvetande under veckan. Det var “sluring”, och då tänker jag inte på bandyspelaren Sigge Sluring (som heter Sigvard Parling egentligen). Varför har bandyspelare så ofta roliga eller ovanliga smeknamn?? Här är några exempel: Gösen, Parren, Djulö, Kolarn, Lillis, Brajen, Lill-Tjalan, Nisse-Vitt, Perre, Pumpen, Krona, Vrålis, Plutten, Kille, Lill-Valo, Kalott, Löken, Ala, Askis, Aspen, Bagarn, Beggas, Lill-Bissen, Lollo, Sladden, Eja, Bersa, Nicke, Knappen, Gebbo, Fransman, Fille, Jerka, Bysse, Sleppy, Benga, Gubben, Daje, Lill-Daje. Där slutar jag och då har jag bara kommit till bandyspelare vars efternamn börjar på bokstaven D. För er som vill ha fler exempel kan se här. Det verkar finnas ett mönster att om far och son spelar så ärver sonen pappans smeknamn med tillägget “Lill-” som sätts framför smeknamnet. Ett av de mer kända är väl bandyspelaren Pröjsan vars son fick smeknamnet Lill-Pröjsarn, fast sonen svek ju bandyn och gick till hockeyträsket sorgligt nog.

Nej den sluring jag tänkte på var maträtten som ofta åts med knalle, en sorts grahamsskorpa. Maträtten togs upp under ett föredrag i veckan om skeppslivet förr i tiden.

Ett annat ord som snurrat i skallen är äntringsstyrka… eller var det bordningsstyrka. Jag menar det ordet som Reinfeldt använde när alliansen skulle ta över regeringskansliet. Jag kom att tänka på det iom att vi nu är halvägs mellan valen. Det kommer att bli väldigt intressant att se hur det utvecklar sig inför valet. Finansminister Borg har nu skrapat ihop en rejäl valkampanjskassa som kommer väl till användning antar jag. Förutom Sverigedemokraterna tror jag att det kan bli en riktigt kamp om miljöväljarna. Frågan är om Centern tar upp kampen om väljarna mot Miljöpartiet. Detta kan bli den avgörande droppen till valets utgång tror jag. 

Veckans kommentar kom i lunchrummet när jag satte ner min tallrik med filodegsinbakad spenat och fetaost med falafel. Killen som sitter mitt emot mig tittar på min tallrik och sedan på sin matlåda med makaroner och falukorv och sedan på min tallrik igen, han lyfter blicken och frågar mig: -Äter du aldrig vanlig mat? (Jag tycker jag mestadels äter vanlig mat… men vad vet jag).

Veckans andra kommentar kom under en föreläsning med titeln “Gotland i andra världskrigets skugga”. En av föreläsningarna handlade om finlandsbarnen som kom till familjer på landet och problemen med kommunikation. Den unge mannen frågade lite om hur man löste kommunikationen i början och i förlängningen hur barnen klarade sig när de (som ofta kom från städer) klarade intellektet när de hamnade på den intellektuellt sett fattiga gotländska landsbygden. Den kommentaren fick en hel del av åhörarna att vända på huvudena…

Veckans whiskyhändelse bestod i en speciallagrad 12-årig Lagavulin. Mitt whiskyförråd har fått fina tillskott på senaste tiden, förutom Mackmyras första officiella utgåva har jag fått tag på en specialversion av Laphroaig… nu skall jag bara komma över våndan att bryta förseglingarna och verkligen provsmaka på dessa rariteter…

Veckans mystiska händelse var när jag kom hem en dag och såg att en reklamtidning inte låg på golvet i en hög utan istället låg rättvänd på första trappsteget. Sannolikheten för att den seglat ner och hamnat så perfekt på trappsteget är ganska liten… men det fanns inget tecken på att någon varit i lägenheten… vi får se om det kommer någon lösning…

Just nu är det lite av varje… lite sommar, lite höst och igår kväll knackade vintern på dörren. Jo den gjorde det, på riktigt! Det knackade på dörren, jag gick ner och öppnade, där stod en liten flicka och undrade om jag ville beställa  jultidningar. Jag tackade nej till denna möjlighet. Jag blir lika nedslagen varje höst när barnen börja springa runt och ta upp beställningar på jultidningar, roligare är det när dom säljer majblommor på våren…

 Tidigare i veckan tvättade jag sent på kvällen. Under en av promenaderna mellan lägenheten och tvättstugan fick jag sällskap av en igelkotte. Det är ju alltid kul iofs, men det syntes på den att den snart tänkte gå och nanna vintersömnen. Den var väldans rund och välgödd. Jag undrar hur det gått med de andra två igelkottarna vi har i området, de har inte synts på ett tag…

Ytterligare ett tecken på att hösten är på väg är att de öppna föreläsningarna har börjat. I veckan var jag på en föreläsning om fotots historia, det var intressant att höra, det blev en del småflin när man kände igen sig (gamla filmsorter som rullarna till Instamatic-kamerorna bl.a.) Kommande vecka är det en föreläsning om Gotland i andra världskrigets skugga, den skall jag nog gå på.

Så här i hösttider börja även inbjudningar till olika mässor dimpa ner, för min del gäller det mest öl-, vin- och spritmässor samt mat förstås. Jag får se om jag faktiskt går på någon också, det blir ju alltid lite knöligare när man inte kan göra det på arbetstid och dessutom skall ta sig från kobben…

Samtidigt finns det ju fortfarande dagar som är så varma så man kan sitta ute på fika- och lunchraster, cykla till jobbet i sommarjackan och bara frysa lite grann… osv

Nu är tiden att njuta… av värmen… av färgerna… av livet…