Det gotändska företaget Gutebollen har skorpor av premiummodell i sitt sortiment. De kallas kakskorpor och det är en mycket bra beskrivning. Jag har testat Kardemummaskorpor och Saffransskorpor. Jag gillar detta även om de är i sötaste laget, speciellt Kardemummaskorporna. Men saffransskorporna är perfekta till min kopp med te. Det blir ju inte sämre av att de är gjorda på gotländska ägg och gotländskt vetemjöl. Det högre priset gör dock att det blir en guldkant i tillvaron mer än något som avnjutes varje dag.

Det lilla Barlingbo Bryggeri (http://www.barlingbobryggeri.se) pÃ¥ Gotland har pÃ¥ rekordtid lyckats fÃ¥ igÃ¥ng produktion. Man har nu fyra olika sorter i sortimentet, dock skall jag redan nu pÃ¥peka att det rör sig mer om prototyper än färdiga fullfjädrade ölsorter. Vid tiden för inköp av ölflaskorna fanns inte IPAn ”Galgbacken” tillgänglig tyvärr. SÃ¥ det är de tre övriga, Bysen, BÃ¥nsen och gumsen som vi har testat.
Först ut är Bysen, en veteöl, den är lite bärnstensbrun till färgen och har en imponerande skumkrona, det har alla tre ölen. Smaken är lite lätt syrlig, en frisk smak. Någon eftersmak hänger inte kvar utan den dör i princip på en gång. Den har en viss dragning åt ale, med tanke på att veteöl inte står högt i kurs i gruppen så förvånar denna på ett positivt sätt.
Andra ölen som vi provar är Bånsen. Det är en brown ale som även den är väl balanserad men tyvärr tenederar den till att bli lite tråkig, det är inget som sticker ut eller spetsar till smaken på något sätt. Även denna öls smak dörmycket snabbt.
Sist ut är Gumsen, en porter. Tyvärr finns en smak av jäst kvar i denna. Det pÃ¥minner alldeles för mycket om de första egna bryggningsförsöken man gjorde i hemmet pÃ¥ färdiga satser pÃ¥ 80-talet…
Lite förvånande för oss såblir Bysen, veteölen, vinnaren av dessa tre!

Då har det blivit dags för det årliga testet av påsköl. Dessvärre blev urvalet mycket begränsat i år på grund av att jag inte köpte alla sorter i början av april. När jag skulle köpa in öl inför testet fanns endast en sorts påsköl kvar på Systembolaget här i Visby.
De påsköl jag hann att köpa var S:t Eriks båda sorter samt Pumpvikens och Wisbys påsköl.

Vi börjar med duon från S:t Eriks bryggeri, Mathias Dahlgren (påsköl) och Jessica Heidrich (påskale) har gått upp mot vandra förut. Resultat blir dock detsamma denna gång, Dahlgren levererar en mycket välbalanserad öl på gränsen, men absolut inte överträdande, gränsen till tråkigt lagom. Heidrich levererar en öl med mycket karaktär, dock lite tillbakahållen jämfört med tidigare omgångar. Båda är mycket goda, men passar bäst vid olika tillfällen, Dahlgrens till maten, och Heidrich som avrundning efter maten.

Pumpvikens Påsköl från Nynäshamns ångbryggeri håller, precis som förra året, mycket hög klass. Den är lättdrucken och har en viss karaktär i form av fräsch-het (lite citrus) och en kort eftersmak som ger matens smaker utrymme. Enda nackdelen är att styrkan är uppe på 5,8 volymprocent.

Till slut har vi Gotlands Bryggeri och Wisby påsköl. Ja, jag bor i Visby och är väl partisk enligt vissa, men jag kan inte riktigt förstå vad de gjort här, den är bara tråkig. Inget som sticker ut, och den är inte heller välbalanserad, hur dom nu lyckas med den bravaden. Det gör ont i mig men det här är inte en öl jag kan rekommendera framför de andra tre jag testat.

Sammantaget kan jag konstatera att Jessica Heidrich, som för övrigt gÃ¥tt frÃ¥n ”Flying Beermaker” till ”Head Brewer” pÃ¥ S:t Eriks bryggeri, fortfarande är Sveriges vassaste ölmakare. Dock väljer jag i första hand antingen Pumpviken eller Dahlgrens pÃ¥sköl till maten.

Först och främst, Glad midsommar!!

Vi har fortsatt att leta efter chokladkakor som vi inte redan testat och gav oss på denna med viss skeptism.

Coop änglamark – blueberry dark chocolate

Detta ser ut att vara en riktig ”feel good”-produkt. Den är ekologisk, Fairtrade-märkt och Krav-godkänd. Kakaohalten anges vara 70 %. Smaken är god, fin chokladsmak och en nÃ¥got subtil men naturlig blÃ¥bärssmak som lyfter denna kaka till att bli en väldigt behaglig och trevlig upplevelse. Enda smolket i bägaren är att chokladmakaren har haft fingrarna i sojaburken bland annat. NÃ¥väl, smaken är det inget fel pÃ¥…

Se till att liv kan räddas om nöden skulle vara ute, delta i livbojsjakten:

Då var det dags att testa lite choklad igen. Denna gång har vi letat i Coops hyllor och hittat Prima-serien, och hittat ekologisk choklad, halten anges vara 71 %.

Kakan innehåller små bitar av apelsin. Normalt sett är vi lite skeptiska till den här typen av smaksättningar, man får lätt känslan att smaken och strukturen (bitarna) är särskilda. I detta fall är det inte så, istället har apelsinsmaken fått stå tillbaka. Så vi har här en chokladkaka med utpräglad och god chokladsmak, men som sagt apelsinsmaken är mycket klen. Det är lite synd tycker vi, speciellt eftersom den apelsinsmak som finns där inte är konstlad, utan känns naturlig och god, inte konstlad som det lätt blir och som vi känt i så många andra kakor.

Jahaja, du har vi mött ett nytt lÃ¥gvattenmärke i chokladvärlden…

Cavalier, Belgian choclate – Hazelnuts milk

Som du redan förstÃ¥tt är vi inte imponerade av denna chokladkaka. Smaken är märklig, syntetisk pÃ¥ nÃ¥got sätt. Hasselnötsbitarna är smaklösa, chokladsmaken är frÃ¥nvarande, ja pÃ¥ det hela taget en bedrövlig upplevelse. Man har inte lyckats hÃ¥lla fingrarna borta frÃ¥n sojaburken heller. Det enda positiva är Fairtrade-märkningen, men den har ju ingen direkt pÃ¥verkan pÃ¥ smaken…

Tillverkarens hemsida www.cavalier.be

Gamla chokladtesthemsidan www.reecoy.com/choklad/

Jaha, dÃ¥ var det dags för sista delen av pÃ¥skölstestet med en summering av vad jag tyckte i slutet. Som sagt var tanken att testet skulle vara klart innan pÃ¥skhelgen, men en förkylning gjorde att det hela fördröjdes… I denna omgÃ¥ng har jag testat Electric nurse, Easter ale (Hoppy amber ale).

Electric nurse, Easter ale (Hoppy amber ale)

Här har vi en öl med frisk smak, en aning bitter och lätt dragning åt veteölshållet. Tyvärr är jag ingen vän av veteöl så den här ölen passar inte mig riktigt.

Vad tycker jag då sammantaget om årets påsköl?? Till påskmaten dricker jag helst Nynäs påsköl 2013, den är välbalanserad med tydliga smaker utan att sticka ut i någon riktning. Efter maten avrundar jag helst med S:t Eriks Easter double IPA, en käftsmäll som slår ut/nollställer smaklökarna inför chokladfrosseriet.

Del tre, av fyra, av påskölstesten kommer här. Denna gång testas Nynäshamns Ångbryggeri, Pumpvikens Påsköl 2013 samt Dugges Påsklager.

Nynäshamns Ångbryggeri, Pumpvikens Påsköl 2013 och Dugges Påsklager

Nynäs har hållt en hög kvalité sedan start och detta är inget undantag. Jag kan, smakmässigt, närmast jämföra ders påsköl med Dahlgrens öl, fast nynäs har lagt in mer karaktär i sin öl. Kort sagt en ypperligt god öl med mycket välbalanserade smaker som faller mjukt och bekvämt på min gom. Dugges påsklager är en öl av lite mörkare karaktär. Den har en viss, liten, dragning åt Boddington. Dock är denna en aning mer bitter i smaken och har en viss frisk smak. Jag får inte riktigt grepp om den, kan vara att lite av förkylningen hänger kvar ännu.

Jaha, en förkylning satte tillfälligt stopp för fortsatt provsmakning, men följer del två och tre i snabb takt. I denna omgång har jag provat Nils Oscar, Kalaspåsköl samt Sigtuna, Dark easter ale.

Nils Oscar, Kalaspåsköl och Sigtuna, Dark Easter Ale

Kalaspåskölen är frisk i smaken, lite dragning åt citrus i smaken med en lätt bitterhet i smaken. Den är välbalanserad, men jag tycker att den friska citrussmaken är aningen för framträdande. Den andra ölen, Sigtunas dark aster ale kan lite elakt beskrivas som påskmust för vuxna. Det är en relativt mörk öl med en markant sötma. Kanske inte den öl jag i första hand välje till påskbordet, men kan tänka mig efter maten.

Då var det dags att pröva några av de ölsorter som lanseras i samband med påsk. Vi börjar med två öl från St:Eriks bryggeri.

St:Eriks, Mathias Dahlgren påsköl och Easter Double IPA

Här snackar vi yin och yang, Piff och Puff, sol och måne, svart och vitt, Bill och Bull, Långben och Musse Pigg, morgontidning eller kvällstidning, kort sagt motsatsernas parhästar. På ena kanten har vi Dahlgren som levererar en mjuk, vänlig, stilla, tyst smekning levererad i butelj. Den är lagom, på gränsen till tråkig, dock utan att kliva över den gränsen. En god öl helt enkelt, lättdrucken. På den andra kanten har vi Heidrich som har lyckats trycka i allt hon har i en butelj som är så sprängdfylld av smakupplevelser att man nästan baxnar. Dessutom har hon pressat i alkoholstyrka så att det räcker till och blir över. Oftast slår så här alkoholstarka ölsorter över och får en spritig smak, men så är det inte i detta fall. En frisk citrussmak levereras som en käftsmäll, på gränsen att tippa över till syntetisk smak, men den klarar sig precis. kort sagt en god öl med en massa upplevelser.