Vid kaffebordet idag kom vi in på pensioner och pensionsålder. Det visade sig att vissa hade jobbat i stort sett hela sitt liv men får sämre pension pga systemskifte och karriärbyte om jag förstod rätt.

Jag slängde ur mig en grej som fick vissa att sätta i halsen… jag menade att det var märkligt att man fick dÃ¥lig lön när man var ung och pigg, när man gärna jobbade hÃ¥rt och sÃ¥ vidare. När man sedan blir allt äldre orkar man mindre, sätter sig mer emot arbetsgivaren eftersom man lärt sig av tiden och sÃ¥ vidare… samtidigt som man fÃ¥r en allt bättre lön. Normalt sÃ¥ premieras insatsen storlek med likvärdig belöning, men när det gäller arbete fÃ¥r man högre lön ju äldre och slitnare man blir. Efter denna utläggning följde en lÃ¥ng diskussion som ej gÃ¥r att Ã¥terge här…

Jag var kallad till information idag. Informationen gällde en myndighet som skall komma till ön och dom ville ge lite information till oss som funderar på att söka till deras tjänster. Efter en kort introduktion kom en dam upp och började med låg röst lite lätt disträ att tala om hur det är att arbeta på myndigheten. Det hela gick ut på att eftersom en del beslut kan vara jobbiga för kunden/klienten så är det braom man är både empatisk (till en viss del) men även känslokall så att man skakar av sig dom hot och påtryckningar man kommer råka ut för.

Vidare berättade hon att arbetet präglas mest av att prata i telefon och sedvanligt handläggningsarbete. Detta kan ibland vara stressigt men trots detta måste man vara mycket noggran i arbetet.

Till slut räckte en åhörare upp handen och frågade:
– Men det mÃ¥ste väl finnas nÃ¥got bra med arbetet??
Damen stod stum en stund (det gjorde hon ofta iofs) sedan sa hon:
-Jo, själv tycker jag att det ger en tillfredsställelse när man vet att man handlagt ett ärende till fullo i enlighet med regelboken.

Jippie, det är vad jag kallar en säljande presentation… men Ã¥ andra sidan hade de över 650 ansökningar till 40 tjänster… sÃ¥ de behöver inte sälja in sig…

Jag har haft lite problem att hänga med i allt som händer i bloggsfären, men nu har jag upptäckt att yukio har bett mig fylla i en lista, sÃ¥ dÃ¥ gör jag det… FrÃ¥gorna är skrivna pÃ¥ utomrikiska men jag har översatt dom till svenska…

Fyra olika arbeten jag haft
Assistent (just nu)
Bartender
Restaurant Supervisor
Discjockey

Fyra filmer jag gärna ser om då och då
Leon
Det stora blå
Fyra bröllop och en begravning
Flåklypa Grand Prix

Fyra ställen jag levt på
Visby… uppenbarligen
Lycksele (fast jag kallar det Lyxele)
Stockholm
Larnaca (Cypern)

Fyra TV-program jag gillar
Nyheter i alla former
Room Service (Malmvägen)
Big Brother
… vet de tusan… det blir inget fjärde

Fyra platser jag semestrat på
Nepal (Otroligt fattigt men fantastiskt varma människor)
Israel + Sinaiöknen
St. Petersburg
Storbrittanien (flera gånger)

Fyra websidor jag besöker dagligen
min blogg
min webbmail
gotland.se
projektets onlineoffice

Fyra favoriträtter (favoritkök)
Svensk husmanskost
Libanesiskt
Engelskt
Italienskt

Fyra ställen jag hellre skulle vara på nu
Skojar du??? Jag är ju på Gotland i Visby!!!

Fyra bloggar som jag vill skall fylla i listan
I vanlig ordning lämnar jag staffettpinnen till de fyar första som inte redan fyllt i listan…

HISS
Temperaturen sjunker och snön kommer Ã¥ter… mycket hellre det än grÃ¥ snö, slask och regn.
Just nu är det en husmans- ocg grytrenässans i det Fliesenburghska köket… tack vare den nyinköpta matlÃ¥dan (köpte en plÃ¥tlÃ¥da, vi är tvÃ¥ pÃ¥ jobbet som ockuperar värmeskÃ¥pet nu, medan övriga köar omkring microugnarna 🙂 )
Vi börjar närma oss en mänkslig arbetstakt pÃ¥ jobbet igen… man hinner tom prata lite skit med arbetskamraterna…

DISS
TT och nyhetsmedier som inte vet innebörden av de facktermer de använder. De senaste dygnen har de påstått att färjan som sjönk (och Estonia) var av roro-typ, det stämmer inte bägge var av ropax-typ.
Lördagsintervjun i radion idag, en företagsledare ”av ragn” intervjuades men undvek att svara pÃ¥ frÃ¥gorna genom att svara som en politiker (mycket svepande).
Jag är innerligt trött pÃ¥ att höra ”den senaste svägningen” i muhammedbildspubliceringsdramatiken och ssubasensomröttilldramatiken…

IgÃ¥r var det ett Ã¥r sedan jag började blogga i denna blogg, jag har ju en mÃ¥nad till i den andra (numera näst intill insomnade) bloggen. Helt naturligt ställer jag mig frÃ¥gan -Varför kommer det hit folk och läser mitt dravel? Men missförstÃ¥ mig rätt, jag gillar ju att det finns nÃ¥gra som tycker att det är värt att läsa den här bloggen. Jag skall göra mitt bästa för att fortsätta i samma spÃ¥r… eller inte. 😉

——————————-

Ni har säkert lagt märke till att Big Brother har börjat. Jag kan inte hjälpa det men jag älskar det där programmet. Det är så skönt att slänga sig ner i bästa TV-fåtöljen och snegla på TVn. Det jag gillar är att man efter programmet känner sig så klok och smart, det finns alltid någon i programmet som kommer med någon korkad kommentar. Det gör att man känner sig smartare och klokare efter programmet. Tack BB-folket!!

——————————-

Häromdagen kände jag mig feg. Jag var inne och handlade lite mat i min matbutik när jag pÃ¥ hÃ¥ll fick syn pÃ¥ en tjej som jag umgicks lite med för en fem Ã¥r sedan. Vi var pÃ¥ väg Ã¥t olika hÃ¥ll sÃ¥ jag brydde mig inte om att springa efter och hälsa pÃ¥ henne. Efter en stund stod vi bÃ¥da i grönsaksavdelningen, tror ni jag gick fram och sa hej? Nä dÃ¥, jag tänkte vänta till vi fick ögonkontakt… det fick vi aldrig. Efter jag lämnat affären kände jag mig löjlig och dum, varför gick man inte fram?? Jag minns en gÃ¥ng i Göteborg, jag gick med ett gäng killar sÃ¥ det var inte helt lätt att se mig. Trots detta, plus att jag gick pÃ¥ en hyfsat trafikerad gata hörde jag mitt namn ropas högt efter mig, det var en kille som jag umgicks med för ett antal Ã¥r sedan. Han hade sett mig vandra förbi och släppte allt han hade för handen och jagade ifatt mig och erbjöd en fika.