IgÃ¥r var det ett Ã¥r sedan jag började blogga i denna blogg, jag har ju en mÃ¥nad till i den andra (numera näst intill insomnade) bloggen. Helt naturligt ställer jag mig frÃ¥gan -Varför kommer det hit folk och läser mitt dravel? Men missförstÃ¥ mig rätt, jag gillar ju att det finns nÃ¥gra som tycker att det är värt att läsa den här bloggen. Jag skall göra mitt bästa för att fortsätta i samma spÃ¥r… eller inte. 😉

——————————-

Ni har säkert lagt märke till att Big Brother har börjat. Jag kan inte hjälpa det men jag älskar det där programmet. Det är så skönt att slänga sig ner i bästa TV-fåtöljen och snegla på TVn. Det jag gillar är att man efter programmet känner sig så klok och smart, det finns alltid någon i programmet som kommer med någon korkad kommentar. Det gör att man känner sig smartare och klokare efter programmet. Tack BB-folket!!

——————————-

Häromdagen kände jag mig feg. Jag var inne och handlade lite mat i min matbutik när jag pÃ¥ hÃ¥ll fick syn pÃ¥ en tjej som jag umgicks lite med för en fem Ã¥r sedan. Vi var pÃ¥ väg Ã¥t olika hÃ¥ll sÃ¥ jag brydde mig inte om att springa efter och hälsa pÃ¥ henne. Efter en stund stod vi bÃ¥da i grönsaksavdelningen, tror ni jag gick fram och sa hej? Nä dÃ¥, jag tänkte vänta till vi fick ögonkontakt… det fick vi aldrig. Efter jag lämnat affären kände jag mig löjlig och dum, varför gick man inte fram?? Jag minns en gÃ¥ng i Göteborg, jag gick med ett gäng killar sÃ¥ det var inte helt lätt att se mig. Trots detta, plus att jag gick pÃ¥ en hyfsat trafikerad gata hörde jag mitt namn ropas högt efter mig, det var en kille som jag umgicks med för ett antal Ã¥r sedan. Han hade sett mig vandra förbi och släppte allt han hade för handen och jagade ifatt mig och erbjöd en fika.