Ibland undrar jag över hur folk fungerar. Folk just nu som förbryllar mitt sinne är mödrar… speciellt min egna och hundägare. Min mor och jag brukar höras av eller träffas varje söndag för att avhandla veckan som gÃ¥tt och fundera över framtiden. Nu när det var pÃ¥sk sÃ¥ ringde jag henne pÃ¥ söndagen för att kolla om det var okej att jag kom över, hon sa dÃ¥ att hon sökt mig men inte fÃ¥tt tag pÃ¥ mig eftersom ”jag vill ju höra om du lever”…

Jag frÃ¥gade henne dÃ¥ om det fanns nÃ¥gon speciell anledning till att hon tvivlade pÃ¥ min existens i den verkliga världen men det hade hon inte. Jag lät saken vila därmed men kan inte riktigt släppa mina funderingar över varför hon mÃ¥ste kolla att jag lever… Men det är väl sÃ¥nt man förstÃ¥r när man själv fÃ¥r/skaffar barn…

Hundägare är en annan grupp individer som jag funderat över den senaste tiden. Jag brukar ta en promenad varje dag efter jobbet där jag gÃ¥r brukar ofta hundägare gÃ¥ med sina… just det du gissade rätt… hundar! Vad som fascinerar mig är att dessa husdjursägare har med sig smÃ¥ svarta pÃ¥sar som de samlar upp jyckens avföring i och sedan kastar in i närmsta buskage eller pÃ¥ annat sätt hivar iväg frÃ¥n stigen där man gÃ¥r. Det är ju iofs trevligt att slippa gÃ¥ i skiten men det är inte mycket roligare att ha promenadstigen kantad av smÃ¥ svarta pÃ¥sar som hänger och dinglar i taggiga buskar.

Varför bemödar man sig med att samla upp skiten i en påse, det hade varit bättre om de bara sparkade in eller medelst en liten planteringsspade hivade in avföringen under närmsta buske. På så sätt försvinner den snabbare och syns mindre än nu när det ligger fint paketerat i blänkande plast.

Skaffar jag husdjur skall jag ha en katt, det är trevliga djur det… och sÃ¥ har vi en sÃ¥ stor och bra sandlÃ¥da pÃ¥ vÃ¥rat omrÃ¥de…. 🙂