Jag lyssnade på Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin i morse på Sveriges Radio/P1 när dom hade sin partiledarutfrågning. Det råder en viss förvirring mellan de olika partierna, en del har ordföranden och andra har ledare. Det finns alltså utrymme för lite ideologiska tolkningar här. Men nu var det inte det som fångat min uppmärksamhet, det jag fångades av var hur Sahlin angrep problemet med dagens socialförsäkring. Sahlin anser att bedömningarna är för hårda idag och vill att fler aspekter skall vägas in angående rätten till sjukersättning (det som förut (och av vissa journalister fortfarande) kallades förtidspension). Sahlin sa att man förutom sjukdom borde se mer på den realistiska möjligheten att kunna återgå i arbete. Hon tog exempel som arbetsmarknadens utbud och ålder samt utbildning. Radioreportern frågade om det skulle räcka med att man skulle kunna vara lite sjuk och sedan bo på en ort med hög arbetslöshet för att få ersättning och vad jag förstod så tyckte Sahlin att det skulle vara så.

Jag undra varför inte Socialdemokraterna nu löper hela linan ut och helt enkelt slår ihop sjukersättningen och arbetslöshetsersättningen till en ”arbetsoförmågeersättning”. På det sättet får man bort alla som trillar mellan stolarna när Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kivas om vems ansvar de sökande är. Som det är nu kan man vara för sjuk för att kunna få arbetslöshetsersättning och för frisk för att få sjukersättning. Genom en sammanslagen försäkring med flera parametrar inlagda som exempelvis, arbetsmarknaden på orten, personens ålder, utbildning, yrkeserfarenhet o.s.v. kan man få ett helhetsgrepp om individens verkliga situation och gör en bedömning om rätten till ersättning ur ett bredare mer komplext perspektiv.

Det finns givetvis fördelar och nackdelar med ett sådant här förslag men eftersom Socialdemokraterna av tradition alltid utreder saker i några år innan dom bestämmer sig för något så tror jag att många frågetecken kan rätas ut innan detta blir verklighet.