Det finns ett par oroshärdar i världen jag följer med lite större intensitet. Det gäller krisen i Nepal och utvecklingen i Libanon. I Nepal har undantagstillstånd utfärdas, det har länge varit oroligt där. Som vanligt, tyvärr, handlar det om en maktstrid, den här gången mellan militära ledare, kungen och en politisk elit. Den senare tillsatte sig själv genom att mörda resten av familjen, vilket inte har gett honom det massiva folkstöd han skulle behöva, misstänker jag.
I slutet av 1990 fick landet en nystart med vad som då såg ut som en stabil grund som man skulle kunna vidareutveckla landet på. Men det vände snabtt tillbaka, och sedan har det varit en vinglig väg utan synligt mål. Jag har haft förmånen att besöka landet och slogs av den gästfrihet och vänlighet som fanns bland befolkningen, trots att de har det mycket svårt. Nepal är ett av världens absolut fattigaste länder, omvärlden verkan inte bry sig så mycket om vad som händer där, det kan bero på att naturtillgångarna är små (förutom tillgången till alpmassiven inkl. Himalaya). Ekonomin vilar främst på jordbruk och turism, och en illegal handel med kannabis och hasch.

I Libanon har situationen liknande karaktär. Landet har haft problem med makten, mycket beroende pÃ¥ att bÃ¥de Israel och Syrien har lagt sig i och till vissa delar styrt i landet. Det som en gÃ¥ng ansetts som porten mot öster har blivit ett slagfält. De senaste tio – femton Ã¥ren har dock en positiv utveckling kunnat skönjats, med uppbyggnad av infrastruktur och ekonomi samt ökad turism. Men det kan, beroende pÃ¥ utvecklingen den närmaste tiden, vända tillbaka illa kvickt. Vi fÃ¥r hoppas att Libanon klarar av denna kris och kan gÃ¥ vidare i sin positiva utveckling. Jag ser nu fram emot Frihetens Vingars rapport frÃ¥n Libanon och Beirut.