Det har varit mycket snack om “FRA-lagen”, jag hade från början bestämt mig för att inte ta upp den men nu tvingas jag göra på grund av allt tjafs och alla svarta moln runt den.

För att få ett perspektiv på denna lag måste vi backa i tiden och se när den initierades. Det skedde på Bodströms tid (med sossarna i regeringen). Bodström hann dock inte driva igenom den så den gick över till borgarna vid efter valet. Många borgliga partiet står för individens frihet och rätt att själv välja sin utveckling, väg och säkerhet i olika former. Ändå driver de igenom en lag som i debatterna speglas som kränkade mot individen. Slutsatsen måste då bli att det finns en annan faktor som trycker på. Denna faktor stavas USA (eller CIA närmare bestämt).

Jag tror för min del att FRA-lagen inte spelar någon större roll för oss vanliga medborgare av flera skäl. Allt som publiceras på webben finns redan sparade i flera olika arkiv, det finns ett offentligt svenskt arkiv som sparar svenska sidor och det finns olika arkivsajter på nätet som samlar versioner av sajter på nätet. Det finns med stor sannolikhet inofficiella arkiv som sparar annan kommunikation till exempel epost och ljudtransporter. Det innebär att allt finns redan åtkomligt för den som eventuellt vill komma åt det.

Om man tittar på det ur FRA’s perspektiv kan man främst konstatera två saker. FRA har tydligt markerat att man genom trettio års arbete har en spetskompetens i att sortera ut det man är intresserad av, det innebär att de har sedan internet blev allmänt har även FRA bedrivit arbete (spaning/inhämtning) på nätet. Det handlar alltså om en legitimering av en redan pågående företeelse. Hade inte lagen tagits hade arbetet fortsatt ändå, det måste den göra för Sveriges säkerhet (enligt FRA). Den andra anledning till att gemene man inte behöver oroa sig alltför mycket, är att med så mycket post som strömmar genom nätet idag (både förväntad och oförväntad (egensänd och spam)) så skulle FRA snabbt hamna i ett hav av oväsentlig information som skulle orsaka en totalhaverering i deras arbete.

Om vi sedan applicerar regeringen syn på denna lag kan vi konstatera att lagen initierades av en socialdemokratisk regering och drevs igen om av den borgerliga alliansen. Borgarna satte sig emot Bodströms förslag när han la fram det, nu när de hamnat i regeringsställning har de efter lite tumult i leden ändå drivit igenom den. Det pekar på att det finns ett yttre syfte till att lagen tagits. Eftersom Sverige (officiellt) inte är med i NATO kan vi inte ta del av deras informationsbanker hur som helst. För att kunna ha ett utbyte behöver vi något att byta tjänster med, därför behövs lagen. Nu skall vi minnas att lagen sanktionerar en del av FRA’s verksamhet. Vi måste ändå ha i minnet att en del i framgångsrik signalspaning och informationsinhämtning är att de som utsätts för bevakning inte vet om det, alltså finns det redan nu verksamheter inom FRA eller andra organisationer som “regeringen inte känner till men kan dra fördelar av” som nu arbetar i det mörka. Detta kan vi sanktioner genom att titta bakåt i tiden till exempelvis IB-affären (där en för allmänheten mörklagd operation genomlystes av journalister).

För övrigt har många pekat på att även ”inrikes” epost kan gå över landsgränsen för att sedan komma tillbaka till Sverige (och skulle på det sättet bli föremål för möjlig granskning). Vad dessa personer inte verkar tänka på är att andra länder bedriver signalspaning/informationsinhämtning, så om deras ebrev passerat gränsen kan detta ebrev vara fall för kontroller av främmande makt. Hur vi än vänder och vrider oss så finns det en hake. Vill man vara lite säkrare på att skicka saker som förblir ovittjade/obetittade skall man antingen förpacka informationen så den blir oläslig för vanliga sökmotorer, till exempel som en bild eller så skickar man det som vanlig post.

Min slutsats är alltså att det spelar ingen större roll om vi har en FRA-lag eller inte, verksamheten fortsätter ändå i Sverige och den pågår även utomlands. Den som använder nätet/telefonen måste vara medveten om att det finns osynliga öron och ögon som kan ta del av det man förmedlar och gör på nätet. Enda sättet att undvika det är att sluta vara på nätet eller att sluta ringa. Då kanske Ines Uusman för rätt till slut, att internet är en tillfällig fluga