I dessa dagar då det snart vänder mot ljusare tider (21/12) så kan jag inte undvika på att tänka på min tid i Lycksele. Det var en märklig upplevelse att vandra iväg till jobbet vid tio-snåret på förmiddagen och det var fortfarande mörkt. När man sedan var klar med lunchen/julbordet och gick hem vid tre-tiden var det också mörkt, fast det hade varit ljust en stund mitt på dagen.

Det kändes lite märkligt, men det var ocksÃ¥ märkligt pÃ¥ vÃ¥rkanten när dagarna sÃ¥ fort blev sÃ¥ myvcket längre… det gick i ett rasande tempo. Det kändes skönt samtidigt som man fick en känsla av att man inte ”hann med” vÃ¥ren.

Men, till skillnad frÃ¥n Gotland, sÃ¥ var det Ã¥tminstone en riktig vinter där uppe med vit snö som lyste upp ordentligt… det saknar jag här…