Ett ord Ã¥terväcktes i mitt medvetande under veckan. Det var ”sluring”, och dÃ¥ tänker jag inte pÃ¥ bandyspelaren Sigge Sluring (som heter Sigvard Parling egentligen). Varför har bandyspelare sÃ¥ ofta roliga eller ovanliga smeknamn?? Här är nÃ¥gra exempel: Gösen, Parren, Djulö, Kolarn, Lillis, Brajen, Lill-Tjalan, Nisse-Vitt, Perre, Pumpen, Krona, VrÃ¥lis, Plutten, Kille, Lill-Valo, Kalott, Löken, Ala, Askis, Aspen, Bagarn, Beggas, Lill-Bissen, Lollo, Sladden, Eja, Bersa, Nicke, Knappen, Gebbo, Fransman, Fille, Jerka, Bysse, Sleppy, Benga, Gubben, Daje, Lill-Daje. Där slutar jag och dÃ¥ har jag bara kommit till bandyspelare vars efternamn börjar pÃ¥ bokstaven D. För er som vill ha fler exempel kan se här. Det verkar finnas ett mönster att om far och son spelar sÃ¥ ärver sonen pappans smeknamn med tillägget ”Lill-” som sätts framför smeknamnet. Ett av de mer kända är väl bandyspelaren Pröjsan vars son fick smeknamnet Lill-Pröjsarn, fast sonen svek ju bandyn och gick till hockeyträsket sorgligt nog.

Nej den sluring jag tänkte på var maträtten som ofta åts med knalle, en sorts grahamsskorpa. Maträtten togs upp under ett föredrag i veckan om skeppslivet förr i tiden.

Ett annat ord som snurrat i skallen är äntringsstyrka… eller var det bordningsstyrka. Jag menar det ordet som Reinfeldt använde när alliansen skulle ta över regeringskansliet. Jag kom att tänka pÃ¥ det iom att vi nu är halvägs mellan valen. Det kommer att bli väldigt intressant att se hur det utvecklar sig inför valet. Finansminister Borg har nu skrapat ihop en rejäl valkampanjskassa som kommer väl till användning antar jag. Förutom Sverigedemokraterna tror jag att det kan bli en riktigt kamp om miljöväljarna. FrÃ¥gan är om Centern tar upp kampen om väljarna mot Miljöpartiet. Detta kan bli den avgörande droppen till valets utgÃ¥ng tror jag. 

Veckans kommentar kom i lunchrummet när jag satte ner min tallrik med filodegsinbakad spenat och fetaost med falafel. Killen som sitter mitt emot mig tittar pÃ¥ min tallrik och sedan pÃ¥ sin matlÃ¥da med makaroner och falukorv och sedan pÃ¥ min tallrik igen, han lyfter blicken och frÃ¥gar mig: -Äter du aldrig vanlig mat? (Jag tycker jag mestadels äter vanlig mat… men vad vet jag).

Veckans andra kommentar kom under en föreläsning med titeln ”Gotland i andra världskrigets skugga”. En av föreläsningarna handlade om finlandsbarnen som kom till familjer pÃ¥ landet och problemen med kommunikation. Den unge mannen frÃ¥gade lite om hur man löste kommunikationen i början och i förlängningen hur barnen klarade sig när de (som ofta kom frÃ¥n städer) klarade intellektet när de hamnade pÃ¥ den intellektuellt sett fattiga gotländska landsbygden. Den kommentaren fick en hel del av Ã¥hörarna att vända pÃ¥ huvudena…

Veckans whiskyhändelse bestod i en speciallagrad 12-Ã¥rig Lagavulin. Mitt whiskyförrÃ¥d har fÃ¥tt fina tillskott pÃ¥ senaste tiden, förutom Mackmyras första officiella utgÃ¥va har jag fÃ¥tt tag pÃ¥ en specialversion av Laphroaig… nu skall jag bara komma över vÃ¥ndan att bryta förseglingarna och verkligen provsmaka pÃ¥ dessa rariteter…

Veckans mystiska händelse var när jag kom hem en dag och sÃ¥g att en reklamtidning inte lÃ¥g pÃ¥ golvet i en hög utan istället lÃ¥g rättvänd pÃ¥ första trappsteget. Sannolikheten för att den seglat ner och hamnat sÃ¥ perfekt pÃ¥ trappsteget är ganska liten… men det fanns inget tecken pÃ¥ att nÃ¥gon varit i lägenheten… vi fÃ¥r se om det kommer nÃ¥gon lösning…

Just nu är det lite av varje… lite sommar, lite höst och igÃ¥r kväll knackade vintern pÃ¥ dörren. Jo den gjorde det, pÃ¥ riktigt! Det knackade pÃ¥ dörren, jag gick ner och öppnade, där stod en liten flicka och undrade om jag ville beställa  jultidningar. Jag tackade nej till denna möjlighet. Jag blir lika nedslagen varje höst när barnen börja springa runt och ta upp beställningar pÃ¥ jultidningar, roligare är det när dom säljer majblommor pÃ¥ vÃ¥ren…

 Tidigare i veckan tvättade jag sent pÃ¥ kvällen. Under en av promenaderna mellan lägenheten och tvättstugan fick jag sällskap av en igelkotte. Det är ju alltid kul iofs, men det syntes pÃ¥ den att den snart tänkte gÃ¥ och nanna vintersömnen. Den var väldans rund och välgödd. Jag undrar hur det gÃ¥tt med de andra tvÃ¥ igelkottarna vi har i omrÃ¥det, de har inte synts pÃ¥ ett tag…

Ytterligare ett tecken på att hösten är på väg är att de öppna föreläsningarna har börjat. I veckan var jag på en föreläsning om fotots historia, det var intressant att höra, det blev en del småflin när man kände igen sig (gamla filmsorter som rullarna till Instamatic-kamerorna bl.a.) Kommande vecka är det en föreläsning om Gotland i andra världskrigets skugga, den skall jag nog gå på.

SÃ¥ här i hösttider börja även inbjudningar till olika mässor dimpa ner, för min del gäller det mest öl-, vin- och spritmässor samt mat förstÃ¥s. Jag fÃ¥r se om jag faktiskt gÃ¥r pÃ¥ nÃ¥gon ocksÃ¥, det blir ju alltid lite knöligare när man inte kan göra det pÃ¥ arbetstid och dessutom skall ta sig frÃ¥n kobben…

Samtidigt finns det ju fortfarande dagar som är sÃ¥ varma sÃ¥ man kan sitta ute pÃ¥ fika- och lunchraster, cykla till jobbet i sommarjackan och bara frysa lite grann… osv

Nu är tiden att njuta… av värmen… av färgerna… av livet…

Problembeskrivning:
En flaggstång, 12 meter hög.
Brusten lina, med krok på ena sidan löphjulet i toppen och resterande linan på andra sidan ner till marken.
Alternativ sökes till skylift eller fällning av stången. Flaggstången är av trä och kan inte garanterat hålla för en människa som klättrar upp i den.

Lösningar mottages tacksamt, ersättning kan tyvärr inte utgÃ¥ för antaget förslag…

Firmans fotograf har gått över till andra sidan.
Men jag skall ta det hela från början. Hela firman åkte ut till Gotska Sandön, fotografen Magnus envisades med att släpa med hela kamerautrustningen, vilket han fick efter att han avlagt löfte om att släpa runt den själv.

En dag satte vi oss ett tag vid säludden och Magnus satte upp stativ och monterade en kamera med teleobjektiv. Efter en stund närmade sig en kille och han började prata med vÃ¥r fotograf. Det verkade som de mest pratade om kameror och objektiv. Efter ett tag frÃ¥gar killen om Magnus kan vara med pÃ¥ ett foto. Till vÃ¥r förvÃ¥ning svarar Magnus blixtsnabbt ja. Han som har ett enda kort pÃ¥ sig själv pÃ¥ nätet. Magnus egna version sÃ¥ här efterÃ¥t är att han tyckte att kille frÃ¥gade om Magnus kunde ta en bild pÃ¥ killen och hans tjej med säludden som bakgrund. NÃ¥väl… killen började dirigera en nÃ¥got fÃ¥rvÃ¥nad Magnus hur han skulle stÃ¥ och titta bakom sin kamera, sedan smattrade killens kamera. Det visade sig att killen gjorde ett reportage för nÃ¥gon resetidning (När och fjärran… tror vi) om öarna i Östersjön.

För Er som sett Magnus kan jag lugna er med att det är bara ryggtavlan som kommer att synas, Magnus hade svart tröja och ljusa byxor pÃ¥ sig samt en ljus keps med snirklig text ”Scotland”. Nu fÃ¥r vi se om Magnus fastnar i tryck. Ser Ni nÃ¥got kan ni väl hojta till, sÃ¥ vi kan reta Magnus 😉

För övrigt kan jag rekommendera ett besök pÃ¥ Gotska Sandön det är riktigt avkopplande och en gemytlig stämning mellan människorna pÃ¥ ön. Nu är det dock slut pÃ¥ det roliga, dags att börja arbeta, men jag funderar pÃ¥ att ta en liten höstsemester i Ã¥r… vi fÃ¥r se hur det blir…

Jaha, det är väl dags att skriva nÃ¥got igen här 😉 (sÃ¥ ni vet att jag lever… om nÃ¥n undrar).
Stockholmsveckan är över och Stureplansfolket drar sig sakta tillbaka, det har väl varit ungefär som vanligt, en massa brÃ¥k pÃ¥ stan och vÃ¥ldtäkter. Det är trist att det skall vara sÃ¥, nu är det väl kanske inte just sturefolket som är orsaken till detta utan svansen av drägg som rider pÃ¥ ”prestigen” kring stureplansgänget. Jag har inte följt veckan sÃ¥ där jättenoga men jag har av bilder frÃ¥n evenemangen konstaterat att det gÃ¥r utför med veckan, det verkar spenderas mindre med pengar, billigare champagne sprutas och det är kortare sejourer pÃ¥ de olika inneställena. Har överklassen börjat bli fattig?? (För dom kan väl inte bli smartare och börjat satsa pengar pÃ¥ mer väsentliga saker??) När jag sett bilderna med champagnesprutandet sÃ¥ kom jag att tänka pÃ¥ att man som litet barn tyckte att det var jätteskoj att springa genom/över vattenspridaren när den var igÃ¥ng och fÃ¥ sig en kalldusch dom där hetaste dagarna, det kanske är barnasinnet som driver dom att spruta skumpa. Själv fundrade jag pÃ¥ att organisera en Pommacdusch, men la ner den tanken…

Nog gnällt om detta, nu skall jag gnälla om nÃ¥got annat. Jag har varit pÃ¥ fjällvandring. Ett av stoppen var vid LÃ¥ktatjÃ¥kko fjällstation (Sveriges högst belägna fjällstation, 1228 meter över havet). Vid besöket Ã¥t vi vÃ¥fflor, dom är berömda för att ha goda vÃ¥fflor, och visst var vÃ¥fflorna jättegoda, sÃ¥ pass goda att jag efter hemkomsten bestämde mig för att grädda lite vÃ¥fflor hemma, men det blir liksom aldrig detsamma igen… SÃ¥ nästa gÃ¥ng jag vill ha goda vÃ¥fflor är det bara att pallra sig upp till LÃ¥ktatjÃ¥kko igen… och när man ändÃ¥ är där kan man ju testa att sova över, dom skall enligt ryktena ha mycket god mat och sÃ¥ finns det en bar med ett superbt sortiment av whisky, tre olika varianter av Mackmyra samt Lagavulin och Laphroaigh bland annat, sÃ¥ ta en tur upp till LÃ¥ktatjÃ¥kko och hälsa pÃ¥ hos Per och de andra som jobbar där, det är det väl värt… men betänk baksidan som jag beskrev innan här med vÃ¥fflorna… whiskyn är ju den samma som säljs pÃ¥ systemet sÃ¥ den kan du ganska säkert pröva… även om den antagligen är lite godare pÃ¥ 1228 m.ö.h. 🙂

Det ryktas om att vi har fÃ¥tt en lokal variant av rondellhund här pÃ¥ kobben, lokalblaskan rapporterade att ett rondellamm siktats pÃ¥ söder i Visby… vi fÃ¥r se om det blir nÃ¥gon ny trend. Personligen tycker jag det är lite sent, rondellhundar var väl poppis för typ tvÃ¥ Ã¥r sedan… Samma lokalblaska hade en annons där en person sÃ¥lde en ”vakstege”. Ovetande om vad vakstege är för nÃ¥got tyckte jag att det var lite märkligt att sälja en sÃ¥dan mitt i sommaren, men med dessa vintrar, kan jag förstÃ¥ tilltaget att sälja pÃ¥ sommaren. Efter att sökt lite pÃ¥ nätet förstod jag att en vakstege inte är en stege som man har i en isvak utan en stege som är en ersättning av jakttorn. En enklare och mer mobil variant att fÃ¥ lite höjd när man skall jaga. Det verkar vara speciellt populärt att använda vid jakt pÃ¥ storvilt… jag förstÃ¥r att han vill sälja, Gotland är ju inte direkt känt för att ha fina älg- och björnmarker 😉

Nä nu skall jag fortsätta lata mig och planera mitt besök pÃ¥ Gotska sandön…

Det har varit mycket snack om ”FRA-lagen”, jag hade frÃ¥n början bestämt mig för att inte ta upp den men nu tvingas jag göra pÃ¥ grund av allt tjafs och alla svarta moln runt den.

För att få ett perspektiv på denna lag måste vi backa i tiden och se när den initierades. Det skedde på Bodströms tid (med sossarna i regeringen). Bodström hann dock inte driva igenom den så den gick över till borgarna vid efter valet. Många borgliga partiet står för individens frihet och rätt att själv välja sin utveckling, väg och säkerhet i olika former. Ändå driver de igenom en lag som i debatterna speglas som kränkade mot individen. Slutsatsen måste då bli att det finns en annan faktor som trycker på. Denna faktor stavas USA (eller CIA närmare bestämt).

Jag tror för min del att FRA-lagen inte spelar någon större roll för oss vanliga medborgare av flera skäl. Allt som publiceras på webben finns redan sparade i flera olika arkiv, det finns ett offentligt svenskt arkiv som sparar svenska sidor och det finns olika arkivsajter på nätet som samlar versioner av sajter på nätet. Det finns med stor sannolikhet inofficiella arkiv som sparar annan kommunikation till exempel epost och ljudtransporter. Det innebär att allt finns redan åtkomligt för den som eventuellt vill komma åt det.

Om man tittar pÃ¥ det ur FRA’s perspektiv kan man främst konstatera tvÃ¥ saker. FRA har tydligt markerat att man genom trettio Ã¥rs arbete har en spetskompetens i att sortera ut det man är intresserad av, det innebär att de har sedan internet blev allmänt har även FRA bedrivit arbete (spaning/inhämtning) pÃ¥ nätet. Det handlar alltsÃ¥ om en legitimering av en redan pÃ¥gÃ¥ende företeelse. Hade inte lagen tagits hade arbetet fortsatt ändÃ¥, det mÃ¥ste den göra för Sveriges säkerhet (enligt FRA). Den andra anledning till att gemene man inte behöver oroa sig alltför mycket, är att med sÃ¥ mycket post som strömmar genom nätet idag (bÃ¥de förväntad och oförväntad (egensänd och spam)) sÃ¥ skulle FRA snabbt hamna i ett hav av oväsentlig information som skulle orsaka en totalhaverering i deras arbete.

Om vi sedan applicerar regeringen syn pÃ¥ denna lag kan vi konstatera att lagen initierades av en socialdemokratisk regering och drevs igen om av den borgerliga alliansen. Borgarna satte sig emot Bodströms förslag när han la fram det, nu när de hamnat i regeringsställning har de efter lite tumult i leden ändÃ¥ drivit igenom den. Det pekar pÃ¥ att det finns ett yttre syfte till att lagen tagits. Eftersom Sverige (officiellt) inte är med i NATO kan vi inte ta del av deras informationsbanker hur som helst. För att kunna ha ett utbyte behöver vi nÃ¥got att byta tjänster med, därför behövs lagen. Nu skall vi minnas att lagen sanktionerar en del av FRA’s verksamhet. Vi mÃ¥ste ändÃ¥ ha i minnet att en del i framgÃ¥ngsrik signalspaning och informationsinhämtning är att de som utsätts för bevakning inte vet om det, alltsÃ¥ finns det redan nu verksamheter inom FRA eller andra organisationer som ”regeringen inte känner till men kan dra fördelar av” som nu arbetar i det mörka. Detta kan vi sanktioner genom att titta bakÃ¥t i tiden till exempelvis IB-affären (där en för allmänheten mörklagd operation genomlystes av journalister).

För övrigt har många pekat på att även ”inrikes” epost kan gå över landsgränsen för att sedan komma tillbaka till Sverige (och skulle på det sättet bli föremål för möjlig granskning). Vad dessa personer inte verkar tänka på är att andra länder bedriver signalspaning/informationsinhämtning, så om deras ebrev passerat gränsen kan detta ebrev vara fall för kontroller av främmande makt. Hur vi än vänder och vrider oss så finns det en hake. Vill man vara lite säkrare på att skicka saker som förblir ovittjade/obetittade skall man antingen förpacka informationen så den blir oläslig för vanliga sökmotorer, till exempel som en bild eller så skickar man det som vanlig post.

Min slutsats är alltsÃ¥ att det spelar ingen större roll om vi har en FRA-lag eller inte, verksamheten fortsätter ändÃ¥ i Sverige och den pÃ¥gÃ¥r även utomlands. Den som använder nätet/telefonen mÃ¥ste vara medveten om att det finns osynliga öron och ögon som kan ta del av det man förmedlar och gör pÃ¥ nätet. Enda sättet att undvika det är att sluta vara pÃ¥ nätet eller att sluta ringa. DÃ¥ kanske Ines Uusman för rätt till slut, att internet är en tillfällig fluga 😉

Jag förstår att det är många som undrar hur det gått med de nattliga konserterna som jag ofrivillgt blivit åhörare av. Jo da, de slutade för en dryg vecka sedan. Vad var det då som orsakade denna kviddevittska aktion, undrar ni säkert. Och jag får väl erkänna att det tog ett tag innan poletten föll ner, men nu kan jag avsölja hemligheten. Det var så här det låg till:

Den lille gynnaren hade upptäckt att det fanns en öppning, en rejäl sÃ¥dan, i den bärande järnbalk som hÃ¥ller upp taket över balkongen, och där tyckte han tydligen att det var perfekt att bygga bo. Jag vet inte om jag hÃ¥ller med men jag var ju inte tillfrÃ¥gad… Hur som helst sÃ¥ har det varit tyst den senaste veckan och det verkar som ungarna är utflugna, jag har inte sett eller hört nÃ¥got frÃ¥n dom i alla fall.

Appropå ungar så överhörde jag en konversation häromveckan när jag spatserade på hamnen. Det var en pappa som fråga sina två barn (4-6 år):
– Vad gör man om man vill gÃ¥ ut pÃ¥ en brygga och inte kan simma och inte har flytväst pÃ¥ sig?
(jag tänkte… ger fasen i att gÃ¥ ut pÃ¥ den)
РMan h̴ller n̴gon vuxen i handen!
Självklart, det är väl sÃ¥n logik som man fÃ¥r när man har barn… hoppas jag…

Det var personalfest i fredagskväll. Jag brukar ha en mycket reserverad inställning till den här typen av sammankomster. Men efter den senaste tidens omvälvningar i arbetet tänkte jag att det kunde inte skada att vara med. Det blev ganska trevligt med en hel del historieberättande, bland annat om hur folk träffas. En kamrat hade en kompis som gått på krogen. Han hade efter ett tag fått följande kommentar av en tjej som närmat sig honom.
-Nu har vi tvÃ¥ vägar att välja pÃ¥… antingen följer du med mig hem pÃ¥ en gÃ¥ng eller sÃ¥ stannar vi här ett tag och gÃ¥r hem till mig sen… 
Han funderade en stund och sa sedan…
-Okej, vi går på en gång.
Det fina i kråksången är att dom är ett par nu!!

Apropå kråksång så läste jag i en tidning att fåglar i staden hörs mer än på landet. Lustigt nog har jag reagerat över detta nu i vår, jag tycker att fåglarna i stan låter betydligt högre än ute på landet. Jag trodde det berodde på att stadsfåglarna använde mer kraft i sången men enligt undersökningen i tidningen använder fåglarna olika frekvenser. Stadspippiarna använder en högre frekvens som tränger igenom ljudmattan som ligger över staden något som lantpippiarna inte behöver på landet.

ApropÃ¥ fÃ¥glar har min balkong tydligen utsetts till den sorgsna ensamma pippins balkong. Klockan tre i natt satte depressionen in i form av en enda vaken fÃ¥gels sorgsna sÃ¥ng. FramÃ¥t femtiden mötte en skata upp och sällskapade i sÃ¥ngen… jag var väl sÃ¥ där glad… men de smÃ¥ liven skall ju fÃ¥ leva dom ocksÃ¥. Jag hÃ¥ller tummarna för att den ensamma fÃ¥geln hittar en partner till i natt sÃ¥ den slipper sjunga pÃ¥ min balkong…

Ja det är pÃ¥ gÃ¥ng…. idag Ã¥t jag min första glass ute i solens sken, det kändes riktigt skönt. Det är skönt att vakna pÃ¥ morgnarna av att rummet sakta fylls av ljus. PÃ¥sken börjar ju idag, jag har förberett genom att köpa pÃ¥skägg och pÃ¥skte… sÃ¥ nu kan pÃ¥sken komma.

Hakke kommenterade ju i inlägget innan om mc-klubbar, jag kom dÃ¥ att tänka pÃ¥ Guardian Angels… nÃ¥gon som minns dom?? Det var ju ett himla stÃ¥hej kring dom för en massa Ã¥r sedan när dom ”tog över” tunnelbanan i New York. Dom var ju pÃ¥ väg att etableras i Sverige, men jag har aldrig sett nÃ¥gra GA:s här…