Mycket av de inrikes nyheterna denna helg har rört F!s första årsmöte. Det viktigaste beslutet som det rapporterats om var det att organisationen skall bli ett parti och siktar på att ta sig in i riksdagen vid nästa val. Andra nyheter från årsmötet har rört förslaget att lösa upp äktenskapsbalken och ersätta den med en mer öppen lag där två eller flera personer kan ingå i en familjekonstruktion. Något annat som det rapporterats om är att personnamn inte skall vara könsbundna. Bägge dessa sista förslag verkar ha fått oproportionerligt stort utrymme, vad jag förstår var dessa förslag till årsmötet från enskilda medlemmar.

Intressantare är då det första faktumet att de bildar parti samt att det redan nu verkar som att de inte enbart kommer att strida för feministiska frågor utan äver homofrågor och för andra grupper som inte alltid behandlas som vanliga grupper i samhället och dess organisation. Jag tror att det kan vara farligt för Fi att redan i detta tidiga skede sprida ut sina åsikter så vitt över hela spelplanen. Risken är att man förlorar väljarna i kampen att tilltala så många som möjligt.

Jag är inte heller helt övertygad om att det är smart att redan nu satsa på att bilda parti och rikta in sig mot riksdagen. En av Fis grundteser är att skapa en ickepartiarkalisk organisation, vilket dom skulle ha börjat med. När dom hittat en organisationsform som fungerar kan det vara tid att söka sig in i riksdagen eftersom den är uppbyggd efter ett helt annat system och kräver mycket av en organisation som vill gå mot strömmen. Jag tror att Fi kommer att få för mycket att göra nu, dom skall först hitta en organisationsform som fungerar, sedan skall en valplattform utarbetas och kommuniceras ut till alla i organisationen. Sist men absolut inte minst måste Fis budskap spridas ut till väljarna.

En annan sak jag inte riktigt förstÃ¥r, men det kan bero pÃ¥ att jag är kille, är att dom har valt tre talespersoner, varav Ã¥tminstone en är en skarp profil känd för att ha egna värderingar som hon gärna sprider. Om man strävar efter en organisationsform där alla är lika mycket värda borde talespersonerna vara utpräglade diplomater med superkänsliga öron mot medlemarna. Talespersonens uppgift skall ju vara att kommunicera organisationens/medlemarnas visioner, inte att föresprÃ¥ka sina egna. Att nÃ¥gon av grundarna nu Ã¥terfinns som talesperson verkar för mig märkligt med tanke pÃ¥ organisationsfilosofin i övrigt, men som sagt jag är ju kille och har antagligen inte greppat detta till fullo…